Hasse och Monas bilder från Skeen

Hasse och Mona Norell har ett fantastisk fotoalbum hemma i hyllan. Ett helt album med bilder ifrån en svunnen tid i Skeen och fisket där när det var som bäst.

Hela albumet finns nu digitaliserat efter timmar av arbete och kommer att publiceras här tillsammans med bildnoter. Dessutom skall det överföras till Ljungby Kommuns ”Kommunarkivets bilder” där det blir tillgängligt för alla och arkiveras för all framtid.

Det är varvat bilder från vardagslivet på ön tillsammans med bilder på medlemmarna i Södra Sveriges Sportfiskeförening vid deras sammankomster.

Besöker man dammen idag utmed riksväg 25 mot Halmstad, har man svårt att föreställa sig hur det såg ut med Öabyggnaden mitt i Bolmån.

Fler bilder kommer.


Arbetet har börjat

Nu har vi börjat arbetet med att skanna in, sortera, identifiera och samla information om varje fotografi. Positivt är att det finns i princip hur mycket som helst att sätta sig in i. Bilderna är fantastiska och kommer publiceras här på hemsidan

Vi börja med att inrikta oss på att skriva om flugfiskets historia i Sverige, fiskvård och starten på fiskesträckan i Bolmån vid Skeen. Faktum är att dessa herrar hade kunskapen över hur man skapade ett levande vatten tillika ett av Europas bästa sportfiskevatten redan på 1920-talet. För snart hundra år sedan.

Dagens Bolmån i Brusarp

Idag går det inte fiska vid forsen i Skeen pga av kraftverket som byggdes 1953. Dagens bolmån är alltså en helt annan sträckning än den gamla men Södra Sveriges Sportfiskeklubb arrenderade även sträckorna vid Bolmarö och Brusarp, Nöttja.

De börjar nedströms ifrån sjön Kösen och 50 meter (fiskeförbud mellan dammen och sträckan) nedanför den regleringsdamm dom skiljer sjön ifrån ån. Färdas du på riksväg 25 mellan Halmstad och Ljungby passerar du över Bolmån strax öster om Skeen. Sträckan i Brusarp finner du ett par kilometer nedströms. Hur mycket herrarna fiskade här har vi inte lyckats finna så mycket information om men de fiskade även här.

Bolmarö

I denna delen vid gården Bolmarö börjar en fiskezon enbart för flugfiske. Huvudfåran går på den östra sidan (oftast – beror på vilka luckor som är öppna). Man börjar fiska på den västra sidan och vadar ut en bit mot mitten där det grundar upp och öringen brukar stå. Följ sedan västra kanten nedströms och fiska av nacken ca 150 meter nedanför.

Sedan kommer det vi idag kallar ”stranden”. Rakt ut ifrån beachen är det djupare så det går bara vada på den västra sidan en bit ner till. Sedan blir det djupare även på denna sida. Där efter kommer en liten nacke och en sväng och en fiskezon för spinnfiske börjar.

Brusarp

Denna sträcka är den finaste delen av Bolmån. Ett par kilometer söderut på den östra sidan ligger Brusarp. Gångvägen göra att man hamnar mitt på sträckan vid ett lugnt flytande ”flak”. Uppströms finns en snabbare strömsträcka som är ganska svårvadad och nedströms ”flaket” finns en fors på östra sidan som är lättare att vada.

I området har det funnits en gammal kvarn som har rivits. Därför kallas sträckan oftast för Kvarngår’n av äldre fiskare. I den ”gamla rännan” har det gjorts försök med lekbottnar och den mindre öringen trivdes bra där. Rännan börjar ovanför ”ön” högst upp på sträckan (ovanför översta nacken). Precis där i inloppet brukar det finnas rikligt med bäcksländor tidig vår.

Bolmenöringens ättlingar funna.

-”Nej, några öringar av den gamla stammen finns inte kvar”. Det har jag fått konstaterat för mig av många fiskare i Bolmån. Bolmen var rik på öring och lekplatserna var i strömmarna nedströms sjön.

Ett hopp ställdes till Torpaån men många är skeptiska för där finns knappast några lekplatser där heller. Nu verkar det som Bolmenöringen trots allt har överlevt sedan början av 50-talet. Tack vare Södra Sveriges Sportfiskeklubbs stiftare och medlem Niklas Kihlbom (bilden ovan) och hans agerande för att genetiskt bevara Bolmens öring.

Han dämde upp en bäck så Kyrkmossen på gränsen mellan Skåne och Halland, det blev en 700 meter lång sjö med bra biotop.

Länstyrelsen i Skåne konstaterade detta 2004 genom en undersökning finansierad av miljöenheten. Kalkning uppströms tillsammans med bra biotop har varit gynnsam för den för arten unika öringen.

Vattnet sköts av Södra Sveriges sportfiskeklubb.

Vid pennan
Jimmie Carlsson

Källa: HD.se

Skeenflugan

Gunnar Johnson skrev på 80- och 90-talet två artiklar om Skeenflugan.

Mönsterbeskrivning
Krok: Storlek 8
Bindtråd: Gult bindsilke
Vinge: Brun typ kalkon. 2 vingpar
Ribb: Gult bindsilke
Kropp: Gult bindsilke täckt med fjäderpenna

Bindbeskrivningen hittar du här på rackelhanen.se

Källa: rackelhanen.se

Frej Ossiannilsson och Perla Maxima

Frej Ossiannilsson

Sommaren 1934 var Frej Ossiannilsson inbjuden att studera insektfaunan i Södra Sveriges Sportfiskeklubbs vatten i Skeen. Och om fattade en faunistisk undersökning och inventering från mitten av juni till mitten av augusti.

Undersökningen ger också en liten entomologisk lektion i artbestämning av Diptera, Ephemerida och Plecoptera m fl. Vidare kan man läsa att Ephemera Vulgata var den näst vanligaste dagsländan. Lite anmärkningsvärt kan tycka när det är ett strömmande vatten då Vulgatan kanske främst förknippas med stilla vatten och sjöar. Troligen finns det en förklaring i att sjön Bolmen uppströms är en stor sjö och Skeen ligger inte långt ifrån inloppet till Bolmån. Mest frekvent av dagsländorna var Gul forsslända (Heptagenia sulphurea). En dagslända man ser sporadiskt idag. I vart fall på den nya sträckan några kilometer nedströms.

Perla maxima

Denna jättebäckslända (Plecoptera och familjen Perlidae) är för mig en överraskning i dessa vatten. Perla maxima heter idag Perla marginata är en jätte jämfört med våra ”vanliga” bäcksländor vi har i Bolmån idag (se bilden nedan i jämförelse med E. Vulgata). Frej hittade endast larven av Perla Maxima vid sitt första besök. Efterföljande år var han åter i Skeen en vecka i början av juni. Och lyckades se både parning och kläckning (bäcksländas kläckning sägs idag vara dold).

Frej dokumenterade kläckningen så här;

Den kläckfärdiga larven kryper upp på någon ur vattnet uppskjutande sten eller stock och sitter omedelbart ovanför vattenytan, så att åns små böljor då och då skölja över dess kropp. Larvhuden börjar spricka på längden i ryggens mittlinje, och djuret söker med rytmiska sträckningar och böjningar av kroppen kränga av sig den samma. Sist befrias bakkroppsspetsen och huvudet. Den färdiga Perlan är till en början gulaktig, och kropp och vingar sakna ännu fasthet. Är det fråga om en hona, är hon dock i allmänhet redan på detta stadium omgiven av ivrigt rivaliserande hanar, och parningen sker då utan dröjsmål, ofta på honans tomma larvhud.

Källa: Om insektsfaunan i Bolmån vid Skeen 1938, Frej Ossiannilsson.