Fiskemästarens bok

Nyligen fick jag möjligheten att läsa i fiskemästare Heinrich Schentz privata exemplar av boken ”Fiskar och Fiske i Norden II”, ett gediget andra band utgiven av K. A. Andersson och tryckt 1942. Bandet har också underrubrik ”Fiskar och fiske i sjöar och floder” och en mängd medarbetare är delaktiga i produktionen bl a Nils Färnström och Ossian Olofsson. Bägge medlemmar i Södra Sveriges Sportfiskeklubb.

Det man direkt slås av är den tidlöshet som allt fiske verkar under. Tiden står still när det gäller fiske och det kommer vårt nuvarande fiske också uppfattas i framtiden. Idag har vi klart en fantastisk utveckling som har resulterat i fantastiska spön, linor och syntetiska material till flugor. Samtidigt vet varje flugfiskare idag att Red tag, Adams eller Coch-Y-Bondhy är klassiker som funkar utmärkt.

Skillnader ligger nog mer i att förr var man tvungen att ta upp den mesta fisken för att ha mat på borden i fattiga Sverige. Idag gör vi det för mest som rekreation men det är sig ändå likt. Och att kalla sig för sportfiskare uppfattades med säkert som en ganska udda fritidssysselsättning runt 1900. Främst för det fanns väldigt få svenskar som hade en fritid överhuvudtaget och att fiska efter ett långt dagsverke hade nog inte högsta prioritet om inte hunger tog över. Fiske med fasta redskap var därför en bra metod att nästan garantera mat på bordet under tiden man arbetade med åker och skog. T ex i Bolmån arrenderade fiskemästare Schentz ålfisket vid gården i Skeen.

Ungefär mitt i boken finns ett kapitel om ”Sportfiske i Norden” och hur man ringade in flugfiskets historia redan 1942. Det intressanta är att en del av historien har vi glömt eller bitvis bara har hör talas om som t ex Allmogefiskaren och dunkroken.

För att fiska sportmannamässigt förr gällde det att ha det gott ställt samt tid för att kunna bedriva denna exklusiva rekreation. I boken står vidare att troligen introducerades flugfisket i Sverige av just dessa fiskare ifrån England. De kom hit till vildmarken i hela Norden (Norge tillhörde Sverige till 1905 och Finland tillhörde Ryssland 1809-1917) och fiskade med fluga.

Om det är av dessa engelsmän svenskt flugfiske fick sin kunskap ifrån är svårt att sia om. De måste har varit väldigt tidiga för de första svenska flugfiskare började redan i slutet av 1700-talet i Dalarna. En pionjär som nämns i boken är Anders Söderblad född 1793. Han var Kronolänsman i Sörberget och han brukade hålla till i Dalälvens källområden. Han var dock inte först för allmogefiskarna i Dalarna bedrev innan dess ett fiske med s k dunkrok toppknutet.

Vidare står att det första ”upptäcktsresandena kom 1801 för att pröva laxfisket i svenska och norska älvar”. Troligen har också ett och annat tidigt snappats upp av engelsmännens besök.

År 1814 föddes Sjungar Erik Larsson i Norsnäs. Han blev storviltjägare och fiskare som ”metade” med flugor gjorda av sjöfågeldun för att få dem att flyta. Närmare beskrivning på torrflugans egenskaper behövs väl knappast eftersom vi använder samma material idag.

”1828 besökte Sir Hyde Parker Sverige… efter honom följde en rad av framstående laxfiskare”. Cirka 1860 kom den första boken om denna fritidssysselsättning skriven av Robert Dalton Hutchinson med titeln ”Om Flugfiskeriet” översatt ifrån norska. Denna bok går att få tag än idag eftersom ett nytryck gjordes på 1980-talet.

Omkring 1840 levde en smed vid namn Leonard Svensson som fiskade lax i Göta älv. Han använde fluga av egen tillverkning och får väl ses som en svensk pionjär inom laxfiske med fluga i Sverige. Samtida men honom var Johan Jacob Wennergren samt hans son Jarl som blev roddare i Trollhättan för gästande engelsmän. Laxfisket fascinerade engelsmännen allra mest.

Ett av de mest populära resmål i Sverige under denna tiden för de gästande engelsmännen var Jämtland och Härjedalen. Och sportfisket vann mark även bland svenskar och norrmän och det följdes av att Sportfiskeklubben Storöringen bildades 1910 av Waldemar ”Spinner” Peterson. Som lärde sig av engelsmännen som besökte hans farbrors stuga i Tegefors.

Därefter bildades det ett flertal klubbar runt om i Sverige. 1922 i början på juli månad bildade Theodor Ankarcrona och Niklas Kilhbom Södra Sveriges Sportfiskeklubb.